Sagt i veckan - vecka 27

"Orsaker till varför det Brasilianska köttet avger så mycket mer koldioxid än det svenska är att djuren har en lägre tillväxttakt vilket innebär att de lever längre, de går utomhus och har högre dödlighet."

Scan konsterar i sitt pressmeddelande Var klimatsmart - ät svenskt nötkött att de svenska djuren växer (onaturligt) fort, lever korta liv och tvingas vara inomhus.

Scan har för övrigt inte legat på latsidan i veckan utan har också producerat pressmeddelandet Ät kött med gott klimatsamvete. Känns det inte som att hela klimatdebatten går åt ett håll och Scan åt det andra?

"Hur har de djur som ger mig kött, ägg, dun etc. egentligen haft det under sitt (ofta alltför korta) liv? Handlar man närproducerat livsmedel kan man ta reda på det ganska enkelt, men om man handlar i de stora kommersiella dagligvarubutikerna är det allt svårare. Därför är det jätteviktigt att våra politiker tar ansvar för att skapa tydliga regelverk som ger djuren ett bra skydd."

Djurskyddet Sveriges bloggare rapporterar från ett av organisationens seminarier i Almedalen. Om man har sett hur köttproduktion, framställningen av ägg och plockandet för dun går till så kan jag inte riktigt se hur man kan se det som att djuren "ger" oss något, när det är uppenbart att det är vi som "tar". Ett litet ord, men ett viktigt sådant som förmedlar en acceptans från den som ger.

Djurskydd borde vara ett skydd för djur mot att bli utnyttjade och dödade för att bli mat, kläder, jaktbyte, underhållning, försöksobjekt, sexobjekt m.m. Men det är uppenbarligen inte så begreppet tolkas eller används. Och däri ligger hela diskussionen om djurrätt och djurskydd.

"[Jakt är] att komma till insikt om meningen med livet. Förstår man inte det är man inte en värdig jägare. Att nedlägga ett djur ska man förtjäna, det är en ära och det kräver mer än ett dödligt vapen. Respekt för livet är en stor del av jakten."

Per Moberg i senaste numret av Kick-Off, "Sveriges största tidning om konferenser och möten". Ibland blir det bara lite för mycket...

"Vi har väl alla inpräntat i oss att just på torsdagar då äter man ärtsoppa med fläsk, fast det knappast är någon som äter det numera. Alltså är torsdagen en perfekt dag att återerövra och göra om till veckans vego-dag!"

Chefredaktör Petra Achberg i senaste numret av tidningen Föräldrar & barn. Vi håller med (även om man naturligtvis inte behöver välja bort ärtsoppan). Köp tidningen och läs bl.a. intervjun med Vegofamiljen Monsén.

Att äta, eller inte äta (kött)

Vän av ordning kan ha funderat över vart min bloggkollega Caroline tagit vägen, hon som skulle gästblogga under sommaren och som endast hunnit med två inlägg. Svaret på funderingen är att vi valt att avsluta vårt samarbete, då Caroline inte var vegetarian och ville skriva ett blogginlägg som i princip gick ut på att visst kött går bra att äta.

Innan pulsen blir för hög över denna min inskränkta inställning, och över den censur av åsikter som skiljer sig från mina, som ni precis tagit del av kommer här ett kort resonemang till varför. Och lite om köttätande medlemmar inom Djurens Rätt i allmänhet.

Djurens Rätt består som bekant av en majoritet medlemmar som äter kött. Och Djurens Rätt förespråkar samtidigt som bekant en vegansk livsstil, då vi anser detta vara det mest djurvänliga ställningstagande som man kan göra. En åsikt som ibland framhålls är att djurrättsrörelsen måste göra sig av med sin stora bas av medlemmar som äter kött, eftersom köttätare är en del av det institutionaliserade djurförtrycket. Sådana medlemmar sägs minska vår trovärdighet och riskerar göra att det budskap vi förmedlar förvanskas eller vattnas ur.

Men Djurens Rätt anser tvärtom att vi i djurrättsvärlden ska vara öppna även för dem som inte hittat fram till en fullt djurvänlig konsumtion. Djurens Rätt anser att det lika mycket är människors åsikter och vilja att förändra sig själva och världen som ska knyta dem till oss, som deras verkliga handlingar, matvanor och livsstil i övrigt. Att byta personliga vanor är ett stort steg att ta – kanske har man inte mod, vilja eller ork att ta det, även om man står på djurens sida och vill motverka djurförsök, jakt och annat djurutnyttjande.

Vi jobbar gemensamt för ett samhälle som inte förtrycker djur. Så länge man som medlem vill stödja detta arbete och verkar för djurs rättig heter, så är man självklart en del av vår organisation. Även de som inte lever ut sina åsikter (eller ännu fullt ut anammat ett djurrättsligt tänkande) kan hjälpa oss med kunnande och engagemang, och är därför värdefulla för vårt arbete.

Och har man inte hittat till vegoland ännu, så kanske man kommer att göra det i framtiden – vi är många här som kan hjälpa till med kartor och vägbeskrivning.

Det går att göra en jämförelse med hur människorättens anti-slaverirörelse fungerade. Faktum är att de flesta av dem som under 1700- och 1800-talet kämpade för att avskaffa slaveriet i själva verket höll åsikter som utan tvekan var rasistiska. Till och med en så framstående antislaveri-förespråkare som Abraham Lincoln gjorde tydligt rasistiska uttalanden. Till exempel sa Lincoln 1858 att de "svarta" "perhaps not [are my equal] in moral or intellectual endowments", men framhåller ändå i direkt anslutning till detta att de har "the right to life, liberty, and the pursuit of happiness".

Med detta sagt, vad Djurens Rätt står för anges väldigt tydligt. Vi anser att djur har rättigheter, framförallt till sina liv, men också att slippa bli utnyttjade och att bli respekterade som de individer och kännande varelser de är utifrån sina artspecifika behov. Djur är helt enkelt inte mat.

Detta budskap kommuniceras genom våra officiella kanaler - alla fysiska möten med människor (som sommarturnén är ett utmärkt exempel), vår webbplats, våra två medlemstidningar, våra pressutspel, Facebook, Twitter... Och så bloggen. Det kan i dessa kanaler aldrig råda något tvivel om att vi alltid står på djurens sida. Och ett djur har aldrig intresse av att bli mat till någon annan som kan göra valet att välja vego.

Gästinlägg är alltid välkomna, och det är inte min mening att kväva eller ifrågasätta andra åsikter än mina. Men jag och Caroline valde gemensamt att avsluta samarbetet. Bloggen är personlig, men en del av Djurens Rätts många röster. Och dessa röster ropar ut att djur inte är mat.

En helt vanlig dag

Bakom reklamen finns en riktigt smutsig verklighet. En verklighet vi, trots löften om motsatsen, sällan får se. Djurens Rätt kan med tre filmer nu visa en helt vanlig dag för svenska kycklingar, grisar, kor och kalvar.

En spaning från helgen som gick

När jag var yngre brukade jag lyssna på Spanarna i P3, med Ingvar Storm. Tror till och med att jag var med och lyssnade på en inspelning en gång - eller var det en inspelning av På minuten, det är lätt att blanda ihop de programmen. Numera var det ett tag sedan jag lyssnade och programmet har flyttat till P1. Men konceptet är detsamma – de tre spanarna avläser tendenser i nutiden och presenterar utifrån detta en framtidsvision var. Varje vision (eller tes) ska vara stärkt av tre belägg.

Och under helgen som gick fick jag en vision om framtiden. En spaning helt enkelt. Vi kan döpa den till "Vegoland närmar sig". Och den bygger på följande tre belägg.

Belägg 1. På fredagseftermiddagen skulle vi äta pizza. Medan jag satt och väntade på att våra pizzor skulle bli klara kommer det in en ung tjej. Hon beställer till sig och en kompis, och kompisen ska ha en Vegetariana - med köttfärs på. Vilket jag aldrig hört förr, och pizzabagaren påpekade också vänligt att den inte längre var vegetarisk i så fall. Men kompisen ville ha det så, hon eller han måste gillat kronärtskocka och paprika… Min poäng är att detta var som att vara med om ett pizzabesök år 2025. Då kött finns kvar, men endast som tillvall. Ingen basprodukt som idag, utan något man måste be om och som kostar lite extra. Folk har inte slutat äta kött, men de gör det mycket mindre.

Och då, år 2025, är det de som äter kött som måste krångla med beställningarna på pizzerior, som vi vegetarianer gör nu: plocka bort skinka och lägga till champinjoner. Men tvärtom då. Och som ringer till restaurangen i förväg och meddelar att i sällskapet på 15 personer som ska äta födelsedagsmiddag finns det tre som äter kött, och nu undrar de om restaurangen serverar sådant även om det inte står på menyn?

Vegetariana med köttfärs är belägg 1.

Belägg 2. På lördagen var jag och familjen på EkoBar (Sveriges miljö- och djurvänligaste snabbmatsställe). Jag hade inte varit där tidigare, skamligt nog, trots att de haft öppet i drygt två veckor. På menyn finns rätter som toast med ost och skinka och burritos med köttfärs. Allt veganskt - står det längst ner, så där som i förbifarten (jag tog Tzay special, vilket är pommes frites, tzay och tzatziki – mumma!).

Återigen en inblick i år 2025. I takt med att fler äter vego bli sojakorven bara korv och köttfärs är med kött av soja såklart. Skinkbaguetten på Pressbyrån är med Rasher. Kanske kan vi tänka oss en liten stjärna på produkter som innehåller kött från djur?

Menyn på EkoBar är belägg 2.

Belägg 3. Grillande på lördagskvällen med grannar, och vi hamnade i en diskussion om Tofulineglass med blåbärssmak. Jag hävdade att det inte finns Tofuline med blåbärssmak. Grannarna påpekade att de precis hade ätit en sådan, och hade kvar förpackningen. Jag hävdade då att de blandade ihop den med Lovice med blåbär. Min sambo påstod att vi ätit Tofuline Blåbär, vilket jag menade att vi inte alls har gjort.

Vem som har rätt eller fel i den diskussionen är mindre viktigt (särskilt eftersom det är mycket som tyder på att det är jag som har fel), spaningen går ut på att vi hade en diskussion om en viss vegansk produkt existerade eller inte. Gå tillbaks 10 år i tiden och det finns ingen chans i hela världen att Sveriges alla veganer inte hade stenkoll på varenda vegansk produkt som existerade norr om Ystad och söder om Treriksröset. Vegansk mjukglass i Luleå – vi kände till den, vi har smakat. Den veganska osten på Åhléns i Stockholm (som senare visade sig inte alls vara vegansk) var vad alla pratade om under några månader i slutet av 90-talet. Alla visste allt.

Idag blir man helt utmattad över att försöka hänga med. Varje besök på Goodstore innebär något nytt fynd. Nya glassmaker dyker upp, nu finns till och med två med lakrits.

Diskussionen om Tofuline med blåbärssmak är belägg 3.

Dessa tre belägg - kött går från standard till tillval, vegetariskt går från annorlunda till självklart och vegoprodukterna är så många att man kan bråka om vilka som finns eller inte finns - menar jag i min spaning är ett tecken på att Vegoland närmar sig. Det går kanske inte så fort som man skulle önska, men det går.

Djurens Rätt har tidigare kartlagt matvanorna i Sveriges skolor, och märkt att antalet elever som äter vego har minskat. Samtidigt ökar utbudet av vegoprodukter. Kan vi se samma tendens här som man har sett i Storbritannien – antalet vegetarianer ökar inte längre (vilket de länge gjort) men försäljningen av vegetarisk mat fortsätter öka. Det är alltså fler som äter vego, utan att nödvändigtvis kalla sig vegetarianer eller veganer. Mer självklart än livvstil.

I dagens Svenska Dagbladet siar tv-kocken Niklas Ekstedt om framtiden:

–Vi måste äta mindre kött i framtiden, av omsorg om naturen och klimatet. Överkonsumtion är aldrig bra för hälsan. Men man behöver inte bli vegetarian. Jag tror mer på kött som en delikatess. En liten bit hängmörad oxfilé på 40–50 gram som förrätt följt av en vegetarisk huvudrätt.

Jag menar inte att detta är en drömvision naturligtvis. Helt vegetariskt ska det såklart vara. Men tror Eksteds vision är en högst realistisk sådan, för säg år 2025. Och så tar vi och klämmer till med etiken och avstår även från hängmörad oxfilé – för djurens skull – till år 2050.

Vegoland närmar sig, håll i hatten!

Sagt i veckan - vecka 26

"Michael Jackson, the King of Pop, passed away yesterday at the age of 50. Jackson was a vegetarian, and the video for his song "Earth Song" was awarded the Doris Day Music Award at the 1996 Genesis Awards, which recognizes pro-animal messages in the media at a star-studded awards banquet every year."

Bloggaren Doris Lin om Michael Jacksons bortgång. (Jag vågar knappat säga att jag hade missat att han var vegetarian. Om han nu var det.)

"Förordningen ger Sverige möjlighet att behålla sitt förbud mot slakt utan bedövning. Men den kommer sannolikt inte påverka omfattningen av slakten av obedövade djur i andra EU-länder. I många länder ökar andelen djur som slaktas utan bedövning."

Gunnela Ståle, matsäkerhets - och djurskyddsexpert på Svenskt Sigill, kommenterar i sin blogg beslutet om EU:s slaktförordning som togs i veckan.

"Det som oroar är andra delar i slaktförordningen. I artikel 22a slås det exempelvis fast att inget land har rätt att stoppa slaktprodukter från annat EU-land, även om de produkterna är framställda på ett sätt som strider mot landets djurskyddslagar. Kött som strider mot svensk djurskyddslag kan alltså komma in smygvägen med denna förordning."

Den avgående EU-parlamentarikern Jens Holm om sammma förordning i sitt senaste nyhetsbrev.

"Yes it is. We are."

Skaparen av Lactovegan.com kommenterar det faktum att det inte är möjligt att vara "laktovegan". Vilket det naturligtvis inte är. Men det var en rolig kommentar.

"Det som Djurens rätt och Amnesty jobbar med varje dag - det är demokrati och passion."

Poeten Emil Jensen citeras i Dala-Demokraten.

"Este estilo de vida se ha convertido en una verdadera revolución que cada vez capta más personas y que supone una alternativa más saludable para el planeta y el hombre."

Lydia Guevara, dotterdotter till Che Guevara, förklarar sitt deltagande i en PETA-kampanj för vegetarianism. (Och säger ungefär att en vegetarisk livsstil är en sann revolution som lockar till sig allt fler människor och är till fördel för både planeten och människorna).

"Animals, too, would run away if they could, just like I took my chance to escape. Because a life in captivity is a life full of deprivation."

Natascha Kampuch, som knappast behöver en närmare presentation, i en kampanj för cirkusdjur. Och just ja, det är PETA som är inblandade igen.

"I stallet finns plats för 500 suggor. Inom de närmaste veckorna ska de första suggorna få kultingar. Uppskattningsvis kommer suggorna att föda 10 000 griskultingar varje år."

ATL skriver om den nya grisanläggningen på Henriksfälts gård. Att skriva att det kommer att födas 10 000 grisar varje år låter onekligen trevligare än att skriva att anläggningen kommer att döda 10 000 grisar varje år. Henriksfälts gård ägs av Svenska kyrkan, Lunds stift. Kärleksbudskapet har sina begränsningar.

Djuren faller offer för vår kultur och religion

Mitt första inlägg här på bloggen vill jag ägna åt att belysa problematiken med dubbel – och omoralen när det kommer till levande varelsers värden. Läste för inte så längesedan om hur grisar bränns levande i Indien, och säkerligen fler länder, för att minimera riskerna för svininfluensans spridning. Att man valt den här hanteringen hade såklart inte bara med effektivitet att göra (som alltid) utan snarare med indiernas syn på grisen som oren och utan värde. Det tycker vi i Sverige såklart är fruktansvärt. Hur kan man behandla djur på det här sättet? Kan tänka mig att forum och insändarsidor gått varma på grund av det här, och med rätta!

Frågan är bara hur oskyldiga vi i väst är? Vi har ju på sista tiden fått höra mycket om hanteringen av samma djur i Danmark och av dunplockningen i östländerna, och det är saker som gärna vill ske i det fördolda undan våra granskande ögon. Men vi medelsvenssons då? Har vi missat oss själva i utvärderingen?

Hur vi ser på djur och deras allmänna värde påverkas mer av religion och kultur än vad vi tror. Vi i Sverige som ska vara längst fram i djurrättsdiskussionen har någonstans tyst och obemärkt dragit en gräns om vad som ska räknas som "riktiga" djur. Man får inte plåga grisar men fiska är ett familjenöje, råttfällor lägger vi gärna ut och problemet mördarsniglar behöver vi inte gå in närmare på. För att inte tala om alla spindlar och insekter som prompt ska "förpesta vår tillvaro". Jag ska erkänna att en spindel eller två har fått sätta livet till i min väg pga. min fruktansvärda skräck men jag ska nämna att jag inte gjort det utan skuldkänslor.

Jag minns när jag i Thailand under ett busstopp besökte en typisk thailänds toalett (behöver jag säga mer?) och i min väntan på att få sätta mig över brunnen upptäckte en fluga med genomblöta vingar som låg på rygg i gyttjan. Dess framtidsutsikter såg ju inte särskilt ljusa ut så jag beslöt mig för att göra dess lidande kort, och stampade på den. En thailänds dam stirrade på mig som om jag var en bov och frågade vad jag höll på med. ”It was suffering” svarade jag med gott samvete. Damen var rätt överseende med mig och förklarade att man faktiskt kunde torka vingarna. Enligt henne fanns det inga godkända bortförklaringar som kunde berättiga att man inte gjorde allt i sin makt för att rädda någons liv. Hon fick min respekt och har den fortfarande.

För varför kan inte insekter få vara djur? Ska en varelses storlek vara ekvivalent med dess värde och ska verkligen vår kultur eller livssyn få avgöra dess rätt att leva? Jag tycker att det är något för oss alla att fundera på. För vi ska inte luras av oss själva och åsikter som givits oss under vår uppväxt.

Sist i detta inlägg vill jag hylla buddhismen. Vare sig människor behandlar djur väl av tro eller moral så är det värt att uppmuntra!

Kramar /Caroline

Under sommaren 2009 gästbloggar Caroline Forsström i Djurens Rätts blogg. Caroline fyller i dagarna 25, bor i Vallentuna utanför Stockholm och befinner sig i ett gränsland mellan avklarade basårsstudier och hösten, då vidare studier eller att ge sig ut på äventyr väntar. Sin fria tid spendera hon gärna med vänner eller med egna reflektioner. Hon värnar om och älskar djur, som hon tycker förtjänar vårt fullständiga ansvarstagande.

Chickpulp - det bästa slut en höna kan få

Chickpulp, eller hönsmos på svenska, är ett mobilt slakteri för uttjänta värphöns. Det hyllas av veterinärer, äggproducenter och djurskyddsförespråkare i enad kör. Och faktum är, att den höna som får möta döden i Chickpulps gaskammare och kvarn slipper både långa transporter och plågsam upphängning i benen på ett vanligt slakteri. Och hönsuppfödarna gläds åt att bara betala 1,14 kr per höna som man vill bli av med, jämfört med runt tre kronor för att skicka henne till ett slakteri.

Nu är ju inte heller Chickpulpdöden en dans på rosor. Som 75 veckor gammal (ung) värphöna, lite trött och med sliten äggledare efter att ha lagt 300 ägg på ett år, är du inte längre en lönsam äggproducent och ska därför kasseras. Du fångas i fötterna och bärs i klase med 3-4 andra, trycks ner i en ganska trög lucka till en gaskammare där du först bedövas och sedan dör av allt högre koncentration av koldioxidgas. Gasen gör ont att andas och ger dig ångest och kvävningskänslor. Väl avdäckad förs du på ett rullband till den stora kvarnen, som gör minkfoder av dig. Ta-da!

Scrambled eggs får en annan betydelse, när blandfärsen bestående av fjädrar, blod, ben och ett och annat halvfärdigt ägg väller ut i andra änden. Och scrambled tofu framstår som ett mycket bättre alternativ.

Lena Lindström

Etolog

Djurens Rätt

Om fästingar, mördarsniglar och andra småkryp

En blogg utan kommentarer är det tråkigaste som finns, så tack till alla er som skickar sådana. I ett inlägg dök denna kommentar upp:

"Jag är väldigt nyfiken på det faktum att en hel del av de människor som värnar djurens rätt själva väljer var gränsen ska gå. Att döda fästingar är oftast inget problem, inte heller "mördarsniglar" som förstör i trädgården. Kan vi inte få ett blogginlägg om hur det kan resoneras kring denna gräns? Kan man verkligen döda fästingar för att de skulle kunna vara smittobärare?"

Naturligtvis kan vi göra ett inlägg om detta. Och min spontana tanke är att du har en felaktig uppfattning om människor som värnar om djurens rätt.

Men inledningsvis måste vi naturligtvis konstatera att alla människor väljer var gränsen ska gå. De flesta drar fortfarande en gräns mellan djuret människa och alla andra djur på hela planeten. Mellan människor och människoapor, hundar, katter, grisar - djur som vi vet besitter fantastiska egenskaper och förmågor. Denna gräns är lika diskret som en åttafilig motorväg, och det är detta gränssättande vi borde diskutera och ifrågasätta.

Men för stunden, låt oss fundera kring en eventuell gräns mellan vissa djur på ena sidan och fästingar och "mördarsniglar" på den andra sidan. (Och vore det inte fantastiskt om det var denna etiska gräns mänskligheten diskuterade?)

De flesta jag känner som ”värnar om djur” dödar inte fästingar eller mördarsniglar utan problem eller utan reflektion. De släpper ut flugor genom fönstret, viftar bort myggan om det går och hoppar över de sniglar som det är så lätt att trampa på efter en regnig natt. Till Djurens Rätt fick vi senast idag ett telefonsamtal om hur en person skulle kunna avlägsna sniglar från en tomt utan att döda dem.

Så jag kan nästan garantera att de som ”värnar djurens rätt” reflekterar väldigt mycket mer över fästingar och ”mördarsniglar” än vad andra gör, att de mer hänsyn till de minsta djuren än många andra. (Djurrättsfilosofen Gary Francione har konstaterat att bara för att man inte vet var man ska dra gränsen så ger det oss inte friheten att inte dra någon gräns alls. Vilket är vad de flesta gör. Även om det i praktiken innebär att de drar en gräns, den mellan människor och alla andra djur.)

Det finns munkar som går runt med tyg för munnen och kvastar i handen för att sopa undan djur på marken där de går, en tillvaro som inte är särskilt praktiskt för de allra flesta. Vi dödar djur när vi går en promenad, åker tåg eller cyklar på en skogsstig. Vi dödar i någon sorts självförsvar när det gäller t.ex. fästingar och myggor. Andra gånger för att det är det enda alternativet som finns tillgängligt. Sådant är livet. Och döden.

Men att värna om djur är inte detsamma som en strävan efter ett fläckfritt liv. I den senaste podsändningen från Vegan Freaks Radio pratade programledarna Jenna och Bob Torres om att vi inte har möjlighet att leva med "the pleasure of purity" (deras diskussion utgick från att det dödas mängder av djur vid tillverkningen av kaffet vi dricker). Alternativet att leva ett snövitt liv utan att orsaka lidande och död inte finns. Det samhälle vi alla existerar i är helt enkelt inte anpassat efter de allra minsta.

Så vi kan inte uppnå någon sorts andlig renhet. Vi dödar. Så är det. Men det går att göra väldigt mycket- och vad vi högst medvetet väljer att placera på tallriken är grundläggande i detta. Vi kan reflektera över vad vi gör, och ta beslut som är så kloka och goda som möjligt.

Olika sätt att se på grisar som rymmer på väg till slakt

Media har de senaste dagarna rapporterat om två olika fall där grisar på väg till slakt har fått lite uppskov. Dels är det fallet med grisen Pyret, som levt ett förhållandevis gott grisliv med utevistelse på en mindre gård, innan ägarna inte längre kunde ta hand om henne och istället valde att skicka henne till slakt. På vägen till slakteriet rymde Pyret, och det gav henne så mycket uppmärksamhet att hennes liv nu ska sparas. Det mottagande slakteriet, som är ett litet gårdsslakteri, bestämde sig för att behålla henne och låta henne leva hos dem, med en framtid som avelssugga. Så Pyret räddades till livet, vad det nu blir för liv på ett slakteri. Man får väl hoppas att hon, i likhet med slakteriets personal, inte kommer se vad de gör med de grisar som inte har samma tur.

Samtidigt välte en mer konventionell slakttransport med 265 grisar på väg till Skövde slakteri. Tjugofem av djuren dog i olyckan och åttio grisar fick några förvirrade timmar i frihet innan polisen fångade in dem och de kunde lastas på en ny slaktbil. Vakthavande befäl på Katrineholmspolisen, Thomas Fällman, kommenterar den tragiska och dramatiska händelsen ganska osmakligt till TT: "Det var ett grisgöra, men det satte knorr på vardagen". Djurens Rätt kontaktade Thomas Fällman för att påpeka det olämpliga i att skämta om en tragisk olycka. ”Varken olyckan med 25 döda grisar eller en trång lastbil med 260 grisar instängda på väg till slakt är något att skämta om”, var den något skamsna kommentaren.

Lena Lindström
Etolog
Djurens Rätt

Handelsbanken har uppenbarligen aldrig sett på Fem myror är fler än fyra elefanter

Terminshandeln är ett finansiellt instrument som har utvecklats för att lantbrukare ska kunna hantera prisrisker, genom ett terminskontrakt vet lantbrukaren han eller hon får betalt för sin produkt till exempel sex månader fram i tiden.

Terminshandeln med jordbruksprodukter har hittills handlat mest om spannmål och raps. Men nu har Handelsbanken introducerat terminshandel på potatis - och grisar. Handelsbanken utesluter inte heller att man ska kunna spekulera i prisutvecklingen på potatis - och på döda grisar.

Rätt förvirrande, men vi kan konstatera två saker. Dels att grisar här är reducerat till produktionsenheter, inte mycket annorlunda än potatis och raps. Vilket är lika absurt som det inte är förvånande. Och det andra vi kan konstatera är att Handelsbanken aldrig sett på Fem myror är fler än fyra elefanter. För då skulle Brasse för länge sedan fladdrat med armarna, ropat "fel, fel, fel" och förklarat att det bland potatis, raps, spannmål och grisar är det grisen som ska bort.